Av Åke Johansson 

Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar, och en av de mest kritiska frågorna är läkemedelshanteringen i den kommunala vården. Vi på TouchPoint Medical brinner för att bidra till förbättringar inom detta område och ser ett stort behov av att fokusera på kommunernas vårdverksamhet, där äldre och kroniskt sjuka får sin dagliga medicinering.

Vår ambition är att i en serie korta artiklar lyfta utmaningar och möjligheter inom läkemedelshanteringen i kommunal vård. Vi hoppas att detta kan skapa en meningsfull dialog och inspirera till lösningar som gagnar både patienter och vårdpersonal.

Ordinationsändringar – en riskabel hantering
I många kommuner är det en vanlig förekomst att dospåsar klipps upp vid ordinationsändringar för att byta ut enskilda tabletter och kapslar. Detta sker trots att det strider mot gällande regelverk. Enligt föreskrifterna ska en ny dos förpackas och den gamla returneras, men i praktiken ser det ofta annorlunda ut.

Att klippa upp dospåsar och manuellt sortera om läkemedel medför allvarliga risker. Det ökar sannolikheten för felmedicinering och sätter patientsäkerheten på spel. Om dessutom ordinationsändringen är akut och inte kan vänta till nästa leverans, så blir problematiken ännu större. Det är också en tidskrävande uppgift för sjuksköterskor, vars tid borde användas till mer värdeskapande och kvalitetshöjande arbetsuppgifter.

Varför sker detta, och inte bara i enstaka kommuner utan i många?

Troligen handlar det om en strävan att vara ekonomiskt ansvarsfull och undvika onödiga kostnader. Samtidigt är arbetstiden som sjuksköterskor lägger på detta sannolikt högre än kostnaden för att beställa en ny ApoDos-rulle.

Värt att notera är att de tre dosapoteken konkurrerar om att få packa ApoDos-påsar, eftersom handelsmarginalen är eftertraktad. Försäljningsvärdet för dosförpackade läkemedel är omkring 5 miljarder kronor per år.

Dags att ompröva ApoDos i kommunal vård

Förskrivning och användning av ApoDos behöver ses över och styras upp. Idag får mer än 280 000 patienter i Sverige dosförskrivna läkemedel, där flertalet är äldre.

ApoDos är från början ett system för att hjälpa patienter som själva tar ansvar för sin läkemedelshantering, men idag används det ofta som en metod för att delegera ansvaret till omsorgspersonal som saknar adekvat utbildning. Det är inte en optimal lösning och ökar risken för felaktig hantering.

Vad kan vi göra bättre?

Den viktigaste åtgärden vore att undvika ApoDos till patienter på särskilda boenden och istället förskriva läkemedel på rekvisition. Det skulle ge flera fördelar:

• Högre säkerhet och spårbarhet
• Effektivare och mer kontrollerad läkemedelshantering
• Ekonomiska besparingar för både kommuner och regioner

Läkemedlen skulle då kunna hanteras i gemensamma läkemedelsförråd, precis som på sjukhus, där all medicinering sker genom kontrollerade och dokumenterade uttag.

Är detta ens möjligt?

Här går meningarna isär. Vissa hävdar att rekvisition endast är möjligt i slutenvården. Men enligt lagstiftning får regioner tillhandahålla läkemedel på rekvisition om patienten inte själv kan ansvara för sin medicinering.

Som det framgår i SOU 2020:19 God och nära vård, är valet mellan förskrivning och rekvisition inte beroende av om vården är öppen eller sluten, utan snarare av patientens förmåga att hantera sin medicinering själv.

Vi tycker det är dags att våga utmana den traditionella tolkningen och titta på mer hållbara lösningar för kommunal vård. Vad tycker du?

Vi ser fram emot att höra dina tankar och diskutera hur vi kan skapa en bättre, säkrare och mer effektiv läkemedelshantering i Sverige.